![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEicQYLxBY92HYVojAOkrAa2LwC48yd0DmxPV8MQdJXm27TgYrr6sPHS-djHhaJtuswnTtoT4f2V9y6_UKYFMqRGPa8T-zn04LcX_SzlJxDLAVPpSdNz0ixaONXmot10D3SfGOvTkWhEvvw/s1600/joood.jpg)
P-vågorna rör sig snabbast och innebär en komprimering av det medium där de rör sig.
P-vågorna kan mätas överallt på jorden, de gör inte stor skada.
S-vågorna är relativt symmetriska vågrörelser som åstadkommer viss skada.
L-vågorna består av olika ytvågor som rör sig vågrätt eller lodrätt, skadorna uppstår då vågrörelsen byter riktning, det är dessa vågor som gör allra störst skada. Rörelsen är asymmetrisk.
På platser med vulkaner kan även det bli ett vulkanutbrott i samband med en jordbävning. En tsunami orsakas även av en jordbävning under havet. Jordbävningar inträffar hela tiden, små och stora.Seismografer är den maskin som beräknar var på Richterskalan, det är dem som registrerar alla olika jordbävningar runt om i världen. Alla registreringar kan man hitta på internet.
Jordbävningar som äger rum på mindre djup än 40 km förorsakar ofta stor skada. I Indien dödades 73 000 människor och 5 miljoner blev hemlösa av en stor jordbävning med ett skalv på 7,8 på Richterskalan. De vanligaste följderna är att stora hus rasar vilket får många dödsoffer med sig och eldsvådor. Vid branta sluttningar kan vattendrag täppas till och förorsaka översvämningar pågrund av rasmassor. Infrastruktur förstörs, sjukdomar sprids lätt pågrund av dåligt dricksvatten och att det ofta finns döda kroppar kvar i ruiner en tid efter. Vid större jordbävningar inträffar det oftast flera efterskalv. Efterskalv kan vara små så att de inte märks så mycket men de kan även vara nästan lika stora som själva jordbävningen. Det gör att det tar väldigt lång tid innan det är säkert igen.
Den största jordbävningen som har mätts i modern tid hade magnitud 9,5på Richterskalan. Det var en jordbävning i Chile 1960.
Den största jordbävningen vi haft i Sverige uppmättes till 5,5 på Richterskalan och inträffade år 1904. Den hade sitt epicentrum (platsen övanför hypocentrumpunkten, jordbävningens centrum) utanför Kosteröarna, så skalvet spred sig därifrån till fastlandet.
Den största jordbävningen vi haft i Sverige uppmättes till 5,5 på Richterskalan och inträffade år 1904. Den hade sitt epicentrum (platsen övanför hypocentrumpunkten, jordbävningens centrum) utanför Kosteröarna, så skalvet spred sig därifrån till fastlandet.
Mindre jordbävningar är mycket vanliga även i Sverige. Små jordbävningar som kallas för mikroskalv inträffar varje dag. De jordbävningarna har en magnitud på ca. 1 på Richterskalan. Varje år inträffar ungefär tio skalv som når över 2 på Richterskalan, och ca. ett skalv per år som når 3 på Richterskalan. Skalv som når 4 på Richterskalan sker endast vart tionde år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar